Garon och Zorba

Grisen-G har fått en allergisk reaktion, knottror över hela kroppen och 39,4 graders feber en kväll. Svullet skap och svullna bakben, en orolig matte ringer till 2 olika veterinärer och rådfrågar. Ingen fara säger de, spola benen för det ska vara skönt! Och minsann, om inte febern gick ner efter lite blöta ben och liten promenad. Någon dag senare har knottrorna blivit mindre, mer som små skorpor och påväg bort. Svullnaderna är borta och G är mycket piggare!

Nu börjar det dra ihop sig! Eller? Okej kanske inte riktigt än. Vi är anmälda och allt är grejat inför vår distansdebut!

Mina skimlar är bäst.

Hur underbar får man bli??!

Idag var Garon guld!!! Han mår verkligen bäst av att röra sig varje dag:)


Blev som synes en hel del skritt:) Men är väldigt väldigt nöjd med dagens ritt!



Ska bli galet spännande att ta nya rumpbilder i juni;)



Stor skillnad på dessa rumpor. På ena skymtar manken, på andra ser man knappt ett par öron;)



Vackraste sommarkillen!

Jag måste ta tag i det här med licensen, annars kan vi ju inte anmäla till Lovisedalsritten!!
Vi tränar för fullt iaf, lite trist och svårt bara att hitta ridkamrater! Nåväl, man får väl harva på ensam.
Går faktiskt riktigt bra ändå. Imorgon ska vi rida till ett annat stall och möta upp 2 kamrater. Det är bra för jag har minst 4 km till deras stall. Idag blev det en vända på 13 km, red förbi några hinder och vi hoppade faktiskt lite.
Första skuttet sköt han rygg, näst gick bättre men han hade så mycket att titta på så han var väldigt okoncentrerad.
Zorba har tydligen hamnat i något slags treårstrots, eller fyraårstrots? Vi diskuterade en BRA stund idag om en skitgrej som annars inte är någonting. Nåväl, slutade när det gick som bäst och får hoppas hon har det i åtanke nästa gång.
Garons bakfötter är otroligt mycket finare, de understuckna trakterna är snart ett minne blott.
Dojorna åkte av i januari och han är numera en barfotabootshäst. Fungerar alldeles ypperligt, jag tycker inte det funkar att ha honom skodd riktigt.. Har en väldigt glad och pigg häst nu iallafall! Eller ja okej, två.





Oxern ligger på 85 cm... Överdriv lagom Göran!








Det går väldigt bra med Zorba just nu!!! Hon trampar på i en naturlig form, superlätt var hon att rida in. En aning mer tacksam att arbeta med än Prada tyvärr:/ Iallafall för mig.





Nedan är kusin Hannah på besök och rider Zorba för första gången





Matten själv:)







Öronen är konstant framåt, min positiva ponny!





Vi jobbar fortfarande på vikten och jag tror faktiskt det börjar hända något. Hon äter ju bara ur slow feedingnät på natten, vill ha fler som man kan ha i hagen också. På bilden står hon lite lustigt, det var precis efter att hon fick komma ut i hagen igen efter vår diskussion idag. Så det ryckte av bus i kroppen på henne!!! Men Zorba är alltid Zorba, och lite hö får man allt ner;)

Japp, här kommer en liten uppdatering, om än en liten en
Garon har fått en medryttare, den bästa! Emma heter hon och tillsammans med henne har Garon kommit på att det där med hoppning är ju faktiskt ganska kul. Mycket roligare än med matten som mest fegar ur!



De ska starta sin första tävling 4e mars, om allt går som planerat:) Garon är en UNDERBAR häst att rida, han är ALLTID positiv och gör alltid sitt bästa!! Emma kommer att få starta Garon i hoppnings på sportcupen i år, jag är väldigt peppad!! Och glad att jag har henne:) Förhoppningsvis blir det fler äventyr, bortsett från mina distansgrejer:)

Jag har satt igång lite mer ordentligt nu med Zorbas utbildning, hon är som vanligt otroligt lättlärd. Hon gillar dock att springa, men vem gör inte det?! Hon är otroligt stadig och lyssnar väldigt bra till skänkel och sits, precis som jag vill ha det. Nu när hon är så otroligt känslig och formbar så vill jag helst rida henne själv.. Till allt sitter, med Emma som undantag. Man vill inte behöva "städa" efter att någon annan suttit upp, vilket jag tyvärr märker direkt på Zorba att jag måste:/

Har inte så mycket mer att dela med mig av... Bättre uppdatering kommer, på lördag blir det fotografering för fulla muggar i stallet och då hoppas jag på att få lite bra bilder på båda 2! :)





De sanna distanspållarna, dricker nästan alltid när matten bjuder på vatten :)

Här kommer lite vinterbilder på mina vackra hästar:)





















































































Nåväl, alla mår bra här och GrisenGaron har upptäckt det fantastiska i att dundra fram över åkrarna...
Vore kul att få lite bilder på det:) Vi siktar på Lovisedalsritten 22/4 samt någon mer i år:) Vill även ta med båda till Sportcupen. Tänk, nästa år får lillan starta sin första distans!!!!!!

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Mycket har hänt. Zorba och Garon står sedan början på augusti uppstallade. Båda trivs som attan. Och det är otroligt skönt att hålla koll på hur mycket de äter och dricker. Garon, som jag i princip måste trycka i hösilage, och Zorba som man får vara en aning mer återhållsam med;)
Garons bästis Amir har flyttat till fodervärd, och Garon blev då själv i stora vallackhagen med "De Bruna". Vilket såklart inte fungerade. Vita hästar leka bäst! Han hade två riktigt bra vänner, men en tredje häst kom tyvärr och hämtade dem och vallade bort Garon från flocken. Ohållbart, men efter lite hagbyggande går min kära häst tillsammans med min kära stallkamrat och arabfrändes tunga korsning Zjivago. Så härligt att ha någon arabfrälst att diskutera hingstar och avel, prestationer och utställningar med! Farbror Zjivago är dock en knabstruper/halvblod/connemara-korsning och ganska tung. Men otroligt rolig att rida! Nu har jag bara ridit honom någon gång barbacka på mjukt underlag då han åkte på belastningsfång hos fodervärden. Snart är hoven utväxt och Zjivago återställd!
Garon och Zjivago är inte bara hagkompisar, de är även boxgrannar.
Garon hade en ytterst märklig rörelsestörning, han var även halt en stund efter att han blev jagad av en arg häst på förra stället. Denna rörelsestörning kom och gick lite, och jag ringde Håkan Lundell som rådde mig att INTE ställa av honom tills han kommit ut. När han kom ut, några veckor senare så sa han att där visst fanns en låsning i SI-leden. Inte konstigt att han inte kunde trampa under sig eller fatta höger galopp! Precis när han skulle sättas igång efter vilan från "upplåsningen" så blev han biten över strupen av en trevlig hagkamrat. Och drog på sig en jätteböld mellan ganascherna. Vetbesök och 2 v senare (utan medicin!!!) så var bölden borta. Nu är vi äntligen igång igen och allt går bättre än någonsin!!! Han rids med så gott som enbart vikthjälper, jag har ÄNTLIGEN hittat knapparna för den låga formen. Hittills har han varit ganska spänd och velat höja, men efter ett par träningar för kära stallkamrat Jessica så har jag alltså inte bara lärt mig sitta rätt utan även hittat Garons knappar. Mycket återstår såklart, men jag tycker det går snabbt!!! Och jag är tacksam som har så otroligt lyhörda och underbara hästar.
Johan har tränat med Garon för Malin Hellstedt vilket gick väldigt väldigt bra! Varje gång de började trava lyckades han pricka in rätt sittben, vilket jag kallar för känsla;) Garon var vääääldigt bussig trots att han var så pigg och det blåste, började galoppera en gång och Johan var påväg ner vilket han såklart känner och stannar! Och väntar snällt på att Johan ska sätta sig tillrätta igen:)

Jag var även med och tränade med Zorba för Malin! Vår första träning för tränare. Gick såklart över förväntan, jag fick mycket beröm för fina och framförallt mycket trevliga hästar!
Zorba har blivit undersökt i munnen och det är nu konstaterat att vargtänderna är borta, och den här gången vill jag inte vela runt med bettet utan tog mig i kragen, och nu rider vi på bett! Och märkligt nog var hon med på noterna på en gång.
Vi tränade på skänkelvikningar med hjälp av att endast vrida lite på bäckenet och lite lite ytterskänkel, och min underbara ponny fattade direkt! Nu såhär några veckor i efterhand gör vi övningen i både skritt och trav:)
Det var jätteroligt att även Malin uppskattade Zorbas exteriör, hon är byggd för att jobba. Och hon tappade nog hakan lite när hon började trava naturligt i form;)

Även Zorba har delat hage med Zjivago, men fick byta till en tjejkompis vid namn Maja då hennes ägare blev sparkad i huvudet av en tvååring vi har i stallet. Som ni förstår så vill jag allrahelst ha 2-3 hästar i varje hage, åtminstone när jag har vita hästar, en unghäst och en väääldigt lågrangad. Zorbas kompis Maja är högrangad, men som en högrangad häst ska vara. Inte osäker och elak, utan säger ifrån vid mobbing:)

Nåväl! Zorbas inridning går som på räls. Hittills inget bakslag. Eller kanske söndagens lilla ridtur var ett bakslag? Hehe. Vi befann oss på ridbanan samtidigt som stallets minsta ponny, en b-ponny vid namn Bounty. Han hade blå luva. Zorba kunde inte tro sina ögon. Vad sjutton var det där egentligen!? Den rörde sig som en häst. Men med... blå öron?! Nä, hon kunde inte vara i närheten av honom. Inte ens när hon fick nosa på honom. Det var helt enkelt för konstigt för att vara sant. Jag har testat klippa henne lite, ingen blev förvånad när jag bara behöver hålla henne i repgrimma och klippa själv;) Jag har inte klippt mycket då hon inte satt vinterpäls än, utan bara för att hon skulle vänja sig vid att matten håller i en vrålande vibrerande konstig grej mot kroppen.

Nu har jag skrivit toklångt. Får avrunda med lite bilder:)























































Nä, nu får det visst vara nog! På återseende!

Idag fick Göran nya dojjor bak, hovis är ihärdig och slet halvt ihjäl sig för att fila bort halva skon på insidan så han ej trampar av dem. Nu ska de banne mig sitta. Hovkvalitén verkar ha blivit bättre, de är inte alls lika fnasiga som för en månad sedan.
Med Zorba gick det sådär, blev en slarvig verkning då hon hade för ont för att klara av att stå en längre stund. Kortade tån och klippte till bara. Sen orkade hon inte mer. Min stackars. Nåväl, nytt försök om någon vecka igen.

Men hörni... ->kolla här<-
Gudars skymning. Vilken guldklimp.

Idag var det mulet väder och jag fick således mycket glada hästar!!
Mulet väder innebär att de får gå ut! Eftersom de fortfarande är känsliga för solen, kanske inte Göran så mycket längre men då hans sår sitter så långt ner (ballar o karled) så är jag vansinngit rädd för att det ska gå upp för att han går i blött gräs och det inte får torka ut ordentligt. Därför står även han inne. Men idag verkade såret hålla sig bra, de gick dock i nerbetad hage och fick hösilage. Men vad gör det, de fick ju komma ut och röra på sig!
Det är så roligt att se när de har så mycket energi att de inte vet var de ska göra av den. Och hur glada de blir när de får komma ut och röra sig fritt. Men mot kvällen blev det andra miner, då lät de mig veta att de minsann ville in, å det snabbt!!! Maten väntar ju därinne, och deras egna boxar!!
Så svårt var det att vänja in dem på stall;) Även om det inte riktigt var såhär jag ville att det skulle gå till.
Imorgon kommer hovis igen, då Zorba hade för ont sist för att kunna lyfta bakbenen. Idag gick det bra, och jag ringde hovis direkt och som tur är så har jag lyckats hitta en skitbra en, som dessutom kan komma med så kort varsel att han dyker upp imorgon. Göran ska få skor bak också, vi testade att ha honom utan och de har inte gått sönder, men jag tycker han ömmar så det är lika bra att slå på. Det blir nog med kappor på sidorna så han får en chans att ha kvar dem.. Tappskokungen. Steel-joint till dem båda! Fast Zorba har tokbra fötter, hårda och går aldrig sönder. Hon ska vara barfota så länge det bara går.





Bästisarna i Dalarna..
Nä, nu är det visst godnatt igen! Imorgon kommer allra bästa Sofie med min favvokille Oscar.
Som jag har saknat dem!

Jahapp. Nu har det hänt sådär sjukt mycket igen att jag inte hunnit uppdatera.
Får väl summera lite.
Pradas skada visade sig inte vara lymfangit, utan en sparkskada. Hon har nu åkt tillbaka till Ella.

Innan det hittade jag Zorba i hagen. De andra (Göran och Prada) stod och vaktade henne och redan där anade jag oråd när de inte mötte mig. Zorba låg däckad i vindskyddet. Syntes väldigt tydligt att hon hade enorma smärtor.
Tandköttet var helt utan cirkulation och helt kritvitt. Underläppen och mulen var lite svullen... Jag lyckades få upp henne, men under tiden jag sprang och hämtade en grimma så hördes det land och rike runt antar jag hur hon drämde sin vita bakhov i vindskyddets vägg.
Fick på henne en grimma, hon följde mig snällt som en hund. Trots att det var vansinnigt ansträngande. Ringde ut distriktarn som kom efter 1,5 (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) timme. Under den tiden hade vi enligt order från vet promenerat, hon sa även att jag skulle låta Zorba vila mellan varven. Men så fort vi stod still slog hon med sina vita ben... Dvs benen på höger sida. Hon hade 39 graders feber, svarade inte på kramplösande, vatten sjönk undan bra i magsäcken, den var inte full. Inga direkta problem från andra hållet heller. Svaga tarmljud hördes, alldeles för "höga" för att det skulle vara kolik. 2 doser kramplösande, smärtstillande... Inget hjälpte. Zorba var som lobotomerad. Jag kunde ställa hennes huvud i en obekväm ställning, och när jag tog bort händerna var huvudet kvar. Hon bara koncentrerade sig på att härda ut smärtan.
Märkligt nog hade jag skaffat mig lite is i magen och det var inte förrän vet började förbereda mig på att ta ställning till att åka in akut till Ultuna som jag fullständigt bröt ihop och förstod allvaret.
Och ja, SJÄLVKLART är hästen försäkrad och ja, SJÄLVKLART vill jag göra vad som krävs för att få henne bra.
Så vi var ett helt gäng som fick lyfta in henne i transporten, och jag har nog aldrig varit så jävla rädd i hela mitt liv som när vi körde henne. För vi körde utan kamera, tänk om hon var död när vi kom fram?
Man har ju hört så många historier med olyckliga slut.
Väl framme hade det vita bakbenet svällt upp rätt rejält, och faktiskt även hela bläsen. Till och med i pannan. När de bremsat henne och tog bort bremsen var cirkulationen fortfarande såpass dålig att det såg ut som bremsen satt kvar en lång stund efteråt. Hon fick mer smärtstillande och blev märkligt nog lite lugnare.
Kanske hon visste att vi gjorde allt för att hjälpa henne? Trots att vi stack ner en tjock slang genom näsan till magen på henne.. Vet fick magsyra, eller lite gräslig soppa som hon kallade det, i munnen när hon sög i slangen.
Hon var så kissnödig att de inte kunde känna tarmväggarna ordentligt, men det verkade okej därinne iaf. Ännu ett tecken på att det inte var kolik.
Bukpunktur visade fina vätskor, alltså inte vare sig tarmvred eller bukhinneinflammation. Skönt, antar jag, men vad kvarstår???
Hon fick dropp, och ju längre tiden gick så blev jag bara mer och mer säker. Det är den där jävla klövern.
När vet ringde på tisdagen och berättade om hennes levervärden..... Så fick jag minst sagt en chock.
Jag förstod ju att hon var riktigt riktigt sjuk, men att hon var så jävla nära döden... Det var lika bra att jag inte visste det. Hennes levervärden var en "aning" förhöjda. De ska vanligtvis ligga på 100. Hennes låg på 2500.
Då var det fastställt, det är alsikeklövern.



Nåväl. Hon fick fortsatt dropp dygnet runt, med socker för att hjälpa levern. Samt smärtstillande. Hon hade svårt att äta då mule+underläpp bara var ett enda stort sår...
Hon blev alltså inlagd söndag kväll, och på torsdag kväll fick jag hämta henne. Så lycklig jag var!! Men så besvärligt det var för henne. Det vita bakbenet var jämnsvullet.

Det olyckliga med alsikeklövern är ju inte klövern i sig, utan sporerna som finns på bladen/blommorna. Som är dödligt giftiga, inte bara när de äter utan även i direktkontakt med hud. Då allrahelst vit hud. En skimmel med svart hud blir inte lika hårt drabbad. Göran har ju bara en vid kota på ett bakben, men där fick han som svårläkt mugg.
Och när levern blir skadad utav giftet, blir de känsliga för solljus. När solen lyser på den vita huden blir det som en frätande effekt. Därav Görans mugg. Så han blev ordinerad boxvila.
Tyvärr var lösdriftstallet alldeles för stimmigt för honom och han kunde inte varva ner, och Zorba var ordinerad minst 3 veckors boxvila utan sol.
Därför fattade jag beslutet att dagen efter Zorba fick komma hem, på fredagen, så fick mina hästar flytta till stall.
Där fick de en varsin box, Zorba har ett stort fönster, och de går gå tillsammans i en hage. När de väl får gå ut.

Hittills känns det enormt bra att stå där, har väldigt trevliga stallkamrater och hästarna trivs jättebra.
Göran bajsar på ett (ETT!!!) hörn i boxen och är väldigt renlig av sig trots att han står inne 23h/dygn. Den andra timmen rids han, eller väntar på att matten ska mocka klart boxen.

Zorba trivs väl sådär på boxvila, hon är nyfiken på allt och vill gärna vara med. Tycker nog det börjar bli lite tråkigt att bara stå inne, men hon sköter det bra.
Hennes bakben har spruckit upp till 2 gigantiska sår längs skenbenet. Mulen läkte snabbt, nu finns där helt ny knallröd hud. Som absolut inte får komma i kontakt med solen.

Såren förvärras tyvärr lite när de går ute, när det är blött i gräset osv. Därför får de lov att stå inne helt än så länge, Görans är snart läkt så han ska snart få gå ut. Men då kommer han enbart få vara ute om natten.
Zorba lär bli inne tills det känns bra nog att ställa ut henne.... Just nu känns det som att det är långt kvar, pga såren. Trots att hon verkligen vill ut. Hon får vara ute lite om kvällarna när jag mockar och rider Göran, men bara om det är mulet och inte regnar. Då blir hon såklart överlycklig.

Jaja, vad finns som är bra? Hästarna börjar väl tycka att det inte är livsfarligt att duscha benen. Inte för att de hade något emot det innan, men jag kan tänka mig att det inte är så skönt att få de där såren rengjorda...
Göran är helt fantastisk att rida. Vilket dunderkap jag gjort. Skönt att jag har honom nu, annars hade jag nog varit inlåst. Det är verkligen att rensa skallen när man sitter på honom. Han är så positiv och energisk.

Nä, nu får jag ladda upp lite bilder istället.









När allt känns skit så får man glädjas över de små sakerna. Just det här kändes väldigt stort. Men inte trodde jag att jag skulle bli så jäkla glad över att se lite bajs i ett hörn... Göran trivs!



Som ni ser så är det inte sådär jätteroligt att fota Zorba just nu. Det är antagligen inte så roligt att vara Zorba just nu heller. Men hon lever, och blir bättre!



Detta var när det var som värst, antar jag. För nu ser det bättre ut. Nedan syns det hur roligt de tycker det är att stå inne...



JätteGöran passade väl sådär lagom bra i min knallrosa grimma, haha. Han missade precis Pride.



Kul att man fick en skäck, jag trodde jag hade en skimmel..





Min kusin har varit på besök! Hon blev, precis som jag, störtkär i jättearaben.









Nä, nu får det visst räcka för ikväll.

Tur, finns det något sådant? Isåfall har jag otur. Och tur ibland.
Men dessvärre mestadels otur.

Senaste veckornas otur:
*Göran blir jagad i hagen
*Trampar av sig bakskorna och fötterna går sönder.
*Prada markerar på benet hon blev opererad på som tvååring.
*Göran har nu såklart en lös sko fram, hovis bokad.
*Kommer ut till stallet idag, hittar Prada i hagen med lymfangit.

Så med tur i oturen så lär jag mig sticka en spruta i halsen på hästar!

Pradas sår är bara ett litet litet fjantsår. Nästan helt ihopläkt, men ändå. Det lyckades komma in bakterier, trots att såret satt rätt högt. Sitter på ovandelen av skenbenet på vänster bak, kan man säga. På utsidan. Strax innan hasdelen börjar.
Först markerade hon bara, och eftersom hon vilat ett tag tänkte jag att hon vrickat sig i hagen och tänkte vänta några dagar. Kommer ut idag och hittar benet 'ganska' svullet. Kotan, utsidan av nedre delen av skenbenet, sen mindre svullet vid såret, ironiskt nog, och sen var hasen väldigt svullen. Ringde Ella, Pradas ägare, och talade om läget. Hon sa åt mig att kyla i 20 minuter, och ringa vet. Så det gjorde jag. Vet bad mig promenera med henne, och som jag redan konstaterat när vi gick ifrån hagen så blev hon 'mindre' halt ju mer hon fick röra sig.
Nåväl, inte svårt att konstatera lymfangit. BLÖÖÖÖ tur dock att det inte var något värre.
Nu har jag alltså fått lära mig att sticka en spruta i halsen på hästar:) Kan ju vara bra att kunna! Och tur att det inte var Zorba för då hade jag väl bara stått där och bölat. Fast känns som att jag fått lite is i magen nu.
Så, nu ska jag spruta henne 5 dagar i rad, samt medicin i maten. Lilltjejen! Undrar om Zorbas sadel passar på henne.. Ska prova imorgon.
Zorba var för övrigt mycket uppgiven att jag inte tog in henne idag, då jag egentligen tänkt rida Göran på volten men upptäckte Pradas lymfangit. Så hon fick stanna kvar i hagen och Göran fick följa med som sällskap..
Tur att Zorba är trygg och kan vara själv i hagen:)

Tänk er, Prada har de torraste benen jag känt på någonsin.



Så när hon ser ut såhär så vet man att något är feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeel.....



Senorna finns där..... någonstans.... hoppas svullnaden har gått ner imorgon. Ska fortsätta kyla varje dag, och gå promenader. Hon går med sjukling nr 2, Texas, som bränt sönder sig totalt i solen.. :S



Svårt att inte förälska sig i Göran, eller hur?

Å andra sidan, hur svårt är det inte att slita blicken ifrån Zorba, inte ens Göran klarar det..





I söndags var Görans uppfödare Inger och hälsade på! Äntligen fick jag träffa henne:)
Det var mycket trevligt, och hon hade inte träffat Göran sedan han var 1,5!
Otroligt att han lyckades bli så stor. Men jag gillar det.
Hon tog den här bilden på oss, tur att man är så snyggt klädd jämt



Hon tog även denna, på Görans fantastiska trav



Med muskler blir den här hästen toksnygg...

Nåväl. Nu får det vara nog för ikväll. Får väl skriva igen om när jag ska spruta Prada för första gången helt själv. Det klarar jag!!

Bild på tränset jag sålde, då jag inte var nöjd med eftergiften.





Jag upplevde att de rundsydda remmarna inte gav tillräckligt snabb eftergift. Annars skönt att slippa bett:)

Jag SKA uppdatera. Men pallar inte riktigt skriva allt som hänt, just ikväll. Så får bli en bilduppdatering + lite kort info.


Semestern är slut, jag har egen hage åt hästarna, går inte att säga tjejerna längre;)
Göran är nytillkommen, Garon ox e Gomir u Soza. Skimmel på 160 cm! Han har det jag insett att jag vill ha, efter ett år med Prada. En KORT rygg, fantastiskt övertramp och ett underbart temperament. Han är 8 år, jättemysig att rida och han avgudar Zorba.

Zorba har fått en egen sadel, en Bighorn Arabian Light. Kommer vilja ha någon dressyr/allroundsadel till henne längre fram, men den är underbar att rida i och Zorba älskar den.





Undrar om man kanske kan korrigera min egen benställning... Det ser inte så bra ut. Haha!

Ett tag befann vi oss i skimmelstallet i Skinnskatteberg, hos min kära Sofie.

Väldigt, väldigt typiskt Zorba. Kollar igenom ALLT.

Sofie och vackra Liberia e Pakistan. <3


Jag och Göran på första ridturen.

Älskar hagen vi hade i Dalarna, skog, gräs och stall med hängande plast för ingången som skydd mot insekter!














Sen kom vi hem, Göran blev jagad i hagen och trampade sönder fötterna, blev även halt:/

När det är som värst med insekter så är mina hästar periodar-muslimer.

Hästen som jagade Göran fick tag på hans näsborre över staketet och tog sig en tugga..  :(

Jättearaben<3




Men nu är det ju dags att sova, Godnatt!